Har upptäckt en daglig rutin hos min 11 år gamla katt de senaste veckorna. En återkommande vana som faktiskt kan liknas vid ett schema.

Någon gång mellan 06.00 och 07.30 är det dags att väcka någon. Detta är i och för sig ingen nyhet men den är väsentlig för nästkommande delar. Hur som helst så är det dags att väcka någon. Vem det blir verkar slumpen avgöra, den som visar mest livstecken först blir utvald.
Gemensamt för alla i familjen går hon runt och jamar och har sig så högt hon bara kan. I Ingelas rum är det tradition att klösa på saker. Bakom dörren, dörrkarmen, under sängen eller (något som alltid verkar få fart på slöfocken udner täcket) den fina blå fåtöljen.
I mamma och pappas rum hoppar hon gärna upp i sängen. Antingen rätt upp i ansiktet eller medveten med alla fyra tassar i någons mage.

Beroende på vem hon får upp så blir nästa del annorlunda. Blir det mamma får hon mat, fejkar en vilja att gå ut men vänder i hallen. Mamma får snällt gå och lägga sig igen. Blir det pappa eller Ingela blir hon utknuffad, utan mat. Om det då är kallt, vilket det dessvärre varit de flesta morgnar denna vinter, så börjar det klösa på dörren efter ca 3.2 minuter, max.
Då får någon gå upp och släppa in henne och ge henne mat, annars börjar hela väckningsproceduren om igen.

Efter detta kan hon hålla sig relativt lugn. Tills någon kliver upp. Då är det race tvärs igenom huset, upp och ner för trappan, gälla jamanden och mattor i stora högar. De tovade råttorna i vardagsrummet får sig en omgång, liksom vardagsrumsmattan. Hon svär på att de där fransarna rör sig av sig själva.

Detta rus håller i sig i ett par timmar, till 11-12 tiden ungefär. Då tar hon gärna plats i fåtöljen i Ingelas rum, någons säng eller annan bekväm position och sover i flera timmar. Ibland ända till middagstid innan någon kommer ihåg henne och kastar ut latmasken i snön.

Kvällstid är däremot mer aktiv på lagom nivå. Ligga i någons knä framför tv:n, rulla runt på mattan, ta en kort promenad ute och andra trevliga göromål. Tills någon går och lägger sig. Då är det hennes uppgift att se till att alla andra också går och lägger sig, så att hon kan få lite lugn och ro.

När alla väl lagt sig blir det till att ta en sista runda i huset innan hon bestämmer sig för var hon vill ligga. Detta varierar mellan mamma och pappas säng till Ingelas säng eller fåtölj, beroende på humör och värmebehov.

Och efter detta? En lugn natt, till 06.30 ungefär. Då börjar det hela om igen.

Här var det dammigt.
Ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag försummat er, kära läsare. Jag har bara inte haft något vettigt att skriva, vilket iof inte har stoppat mig förut. De vettiga inläggen på den här bloggen är ganska lätträknade.

Men vad är det som pågår i mitt lilla liv då? Tja, jag jobbar på. Lite mer på jämna veckor än udda. Det rullar, liksom. Köpte ett par nya högtalare igår för presentpengarna jag fick av mormor och morfar. En av de bättre investeringarna jag gjort, må jag säga. Ett par slimmade Creative högtalare som ger en bra mycket bättre musikupplevelse än de andra skrapiga små batteridrivna sakerna jag fick dras med på grund av pengabrist. Vill sitta och lyssna på musik hela dagarna.

Ja, och på tal om födelsedag så försöker jag fortfarande åka på barnbiljett på bussen. Det blir ju så svinigt dyrt annars! Hittils funkar det men snart kan jag nog inte lura busschaufförerna längre. Samvetet säger stopp. Får skaffa busskort helt enkelt. Ett vuxenkort. Hu.

Idag börjar jag inte jobba förrän klockan 16 så jag sitter och knappar ner lite trams på nåt worddokument. Ja, och lyssnar på musik förståss. At some point måste jag nog ut och hämta ved och skotta. Det snöar ju så förbaskat! Tur är att det bara är pudersnö, den är inte så tung och omedgörlig. Men innan dess blir det lunch. Ska försöka hitta på nåt kul, kylskåpet är ju inge vidare inspirerande.

Men nu svamlar jag bara. Ska försöka återkomma med något intressant att läsa, någon gång i framtiden.

Jason Statham på 6:an ikväll. Jason Statham med hår? Intresting. Intresting indeed.

Satt och funderade idag. På det där med drömmar och framtidsplaner. Själv har jag inte haft särskilt mycket till planer om framtiden. Mest tankar om vad jag skulle vilja göra. Hatar sådana där hemska frågor i stil med: Vad gör du om 10 år?
Hur i hela friden ska jag kunna veta det? Livet är väl vad som händer en medan man planerar vad man ska göra med det? Jag säger inte att jag bara åkt med heller. Fast kanske lite. Mitt liv kanske skulle kunna liknas vid en färd i gummiflotte längs en fors. Ibland är den vild och ibland är den lugn och kanske till och med tråkig. I de allra värsta strömmarna gör jag vad jag kan för att hålla båten på rätt köl och inte trilla i vattnet. Ibland kastar jag mig utför dem med ett stridsvrål och tämjer vattnet med min paddel.
Jag styr min egen flotte, men det är vattnet som för mig framåt. Jag gör mina vägval, ångrar dem och berömmer mig själv för det bra beslutet.
Så hur ska man egentligen kunna planera? Drömma går, men planera? Det verkar absurt. Hur ska jag kunna veta om det är ett vattenfall eller en trögflytande å bakom kröken? Om jag planerat att ta det lugnt och äta min matsäck blir det ju himla dumt om det är ett vattenfall.
Ja, jag kanske är en människa som hellre tar de stora besluten om framtiden när jag är där? Istället för att bestämma mig för något och sedan inser att det är omöjligt när det väl kommer till kritan.

Men att drömma... Drömma kan alla göra, säger man ju. Men drömmer man mer i en viss ålder? Drömmer jag mer än min 4 år äldre bror? Kommer man till en punkt i livet när man helt plötsligt inser att de där sakerna man drömde om, inte kommer att hända? Man har blivit för gammal, tillfällen har slunkit förbi och vissa drömmar har man helt enkelt vuxit ifrån.
När man är ung för man hela tiden höra att man har hela livet framför oss. Hela långa livet. Vi ser alla möjliga människor som lyckats och misslyckats. Sådär ska jag bli, det där vill jag göra.
Nog vet jag att allt inte alltid blir som man trott eller tänkt sig. Ibland på gott, ibland på ont. Men drömmar...
Har min morfar drömmar om sin framtid? Har min storebror det? Vad önskar de sig åt sig själva?
Vad önskar jag mig åt mig själv?

Mark Knopfler - Get lucky

Jag.Är.Trött.
Katten leker med en stol och mamma duschar under hallonsaft.
Ok, det sista var bara halvsant.

Inatt drömde jag att jag bröt tassarna av ett lodjur som försökte äta mitt huvud, klädd i en lång vit mantel med krage av vit minkpäls. Sofia var också där. Det var en massa snö, minns jag. Sen såg jag fiendemilitärer i skogen.
Efter det satte Pontus, Jonas och Viktor upp en pjäs i en nedläggningshotad skola som egentligen var Häggenås skola men inte såg ut som den. De var inte särskilt bra dock, läste från pappret hela tiden och var totalt osammanhängande. Skulle jag aldrig vara.

Jag har försökt få katten att mysa i mitt knä halva dagen och hon har blåvägrat. Tills nu. När datorn råkar ligga i mitt knä. Då ska hon prompt också få plats.
Skrälle.

Jajemänsan, nu är det banne mig helg. På en torsdag. Så är det när man är timanställd.
Men jag måste säga att det har varit en förbannat skön vecka. Lite mjukstart på nya jobbet med bara några kvällstimmar här och var. Nästa vecka blir det dock mer att bita i, då kommer alla lägenhetsstädningar in. Men Scemat håller på att ändras och petas lite i och som det ser ut nu blir fredagarna även jämna veckor helt lediga. Eller, det ligger ett "en gång i månaden" -städ där.
Men det är så skönt att jobba! Inte bara för pengarnas, erfarenheten och rutinernas skull, utan för att känslan av obetydlighet suddas ut något. När man är arbetslös tampas man inte bara med de långa, tråkiga dagarna och ständiga bakslag, utan vetskapen att ingen vill ha en. Man behövs inte utan är bara en last för samhället.
Att få ett jobb är en bekräftelse på att man visst är nödvändig. Även om det är som timanställd städerska.
Jag må städa trappuppgångar, but I look damn good doing it.

Signing out!

Ingela - Lite nödvändigare, lite rikare, lite nöjdare