February, be gone!
Hur kan årets kortaste månad kännas som den absolut längsta? Februari månad har verkligen släpat sig fram och totalt blåvägrat att lyssna på mina böner om att öka farten lite. Bara lite, pyttelite...
Varenda morgon när jag borstar tänderna har jag tittat på almanackan med hoppet om att tiden ska ha rört sig lite fortare under natten och att jag avverkat två dagar på en. Men icke. 24 timmar i taget, inga undantag. 24, långa, dryga timmar. Timme för timme. Dag för dag.
Men nu. Nu är det äntligen den sista februari. Nu är det snart mars. Mars lovar mig mer sol och chans att tina upp min blåkalla själ. Mars säger att det börjar dra sig mot vår. I min kalender är mars roligare, april likaså. Fler lediga dagar och fler roligheter inbokade. Besök, events och lite spänning på sina håll.
Åh mars, som jag har längtat! Be mine!
Kommentarer
becka
februari har passerat och kommer aldrig igen! :D
